bussar slussar och bortskämda tussar
Hur tar det sig att vi människor alltid ska klaga på (näst intill) allt vi har. Först suktar man som en dåre efter något, sedan när man väl får det så smakar det inte så bra? Är det något som ligger i vår natur? Eller är det något vi själva framkallat då vi varit bortskämda med att få allt vi suktar efter årtionde efter årtionde? Det är nog mästa dels västvärlden som har detta beteende. Jag skulle gissa på det i vilket fall. Något kanske värt att tänka på?
Jag måste även ta tillfället i akt att klaga på kollektivtrafiken. Fyfan vad sämst den är i västerås. En sträcka på drygt 10 km tar minst 35 minuter att åka, och då är det kort tidsmässigt. Men de tajmar in alla bussar så otroligt dåligt och har lite bussar som går med tanke på hur många som ändå bor i stan. VL borde skärpa sig!
Jag måste även ta tillfället i akt att klaga på kollektivtrafiken. Fyfan vad sämst den är i västerås. En sträcka på drygt 10 km tar minst 35 minuter att åka, och då är det kort tidsmässigt. Men de tajmar in alla bussar så otroligt dåligt och har lite bussar som går med tanke på hur många som ändå bor i stan. VL borde skärpa sig!
sex and the city, hello!
Hur kan en tv-serie beröra så djupt? Herregud. Jag är förstenad av lycka och kärlek och ångest, vad kommer nu? Det är bara en tv-serie, kan det verkligen vara så underbart? Jag tror fan det. När jag blir vuxen så. Gud, jag längtar. Det är så underbart att man kan kolla på något och så lyckliga endorfiner av bara illutioner. Det här är vad man kallar bra illutioner. Allting känns så äkta, jag var så nära på att brista i gråt så det är sjukt. Jag är kär. Jag är kär i mina vänner (haha, kan ju feltolkas väldigt fel men vafan...), jag är kär i mr. Big (finns det någon likadan?) åh, jag är kär i allt för tillfället. Nästan i alla fall! <3
Herregud, igen...
Herregud, igen...
Hard work work..
Blod, svett och tårar är det som spills på jobbet just nu! Eller nä, kanske inte då men idag har det blödits och svettats.
Det är intressant hur ens känslor kan kanske vara så olika mot vad man trodde? Kan det vara att det man så länge trott inte alls stämde, för känslan av att man saknar det är obehagligt nära. Är det trygghetskänslan jag saknar? Eller är det helt enkelt enkelheten eller personen? Jag försöker intala mig själv att det är trygghetskänslan men är inte så säker på att det fungerar. Det var inte såhär det var meningen att bli, inte alls. Men jag får glida vidare och se vad som händer. Jag måste hålla det jag tror på, och det är att vänta och se. Kanske otroligt dumt i den här situationen men jag bryr mig inte. Det får gå som det går. Jag har det ju trots allt bra som det är, även fast man ibland glömmer bort det ;)
sista ord;
Lars Winnerbäck & Timo Räisänen.
Det är intressant hur ens känslor kan kanske vara så olika mot vad man trodde? Kan det vara att det man så länge trott inte alls stämde, för känslan av att man saknar det är obehagligt nära. Är det trygghetskänslan jag saknar? Eller är det helt enkelt enkelheten eller personen? Jag försöker intala mig själv att det är trygghetskänslan men är inte så säker på att det fungerar. Det var inte såhär det var meningen att bli, inte alls. Men jag får glida vidare och se vad som händer. Jag måste hålla det jag tror på, och det är att vänta och se. Kanske otroligt dumt i den här situationen men jag bryr mig inte. Det får gå som det går. Jag har det ju trots allt bra som det är, även fast man ibland glömmer bort det ;)
sista ord;
Lars Winnerbäck & Timo Räisänen.
Puh...
Somliga går med trasiga skor tills de har slutat gå. Visst visst. Cornelius är lite speciell, som vissa andra. Jag förstår mig inte på människan i fråga. Varför nu? Huh? Äsh...
Och vadå jag då. Hmm.. Ska man helt gå efter hur ens instution (med rätt för felstavning) eller göra det som man borde göra i den situationen man är i. I mitt fall skiljer sig svaren åt i dessa lägen. Men jag tror att det inte är rätt, vare sig det ena eller andra. Och det sjuka är att jag alltid drömt om det här, men nu när det väl händer så lockar det inte så värst. Det måste väll vara ett tecken starkt nog för att förstå att det jag känner inte är rätt? Rätta mig ifall jag har fel.
Som sagt, man kan inte äta kakan och ha den kvar. Därför har man två kakor ;)
Peace Out!
Och vadå jag då. Hmm.. Ska man helt gå efter hur ens instution (med rätt för felstavning) eller göra det som man borde göra i den situationen man är i. I mitt fall skiljer sig svaren åt i dessa lägen. Men jag tror att det inte är rätt, vare sig det ena eller andra. Och det sjuka är att jag alltid drömt om det här, men nu när det väl händer så lockar det inte så värst. Det måste väll vara ett tecken starkt nog för att förstå att det jag känner inte är rätt? Rätta mig ifall jag har fel.
Som sagt, man kan inte äta kakan och ha den kvar. Därför har man två kakor ;)
Peace Out!
-.-
Någon är verkligen ute på hal is...
