Blod, svett och tårar är det som spills på jobbet just nu! Eller nä, kanske inte då men idag har det blödits och svettats.

Det är intressant hur ens känslor kan kanske vara så olika mot vad man trodde? Kan det vara att det man så länge trott inte alls stämde, för känslan av att man saknar det är obehagligt nära. Är det trygghetskänslan jag saknar? Eller är det helt enkelt enkelheten eller personen? Jag försöker intala mig själv att det är trygghetskänslan men är inte så säker på att det fungerar. Det var inte såhär det var meningen att bli, inte alls. Men jag får glida vidare och se vad som händer. Jag måste hålla det jag tror på, och det är att vänta och se. Kanske otroligt dumt i den här situationen men jag bryr mig inte. Det får gå som det går. Jag har det ju trots allt bra som det är, även fast man ibland glömmer bort det ;)

sista ord;
Lars Winnerbäck & Timo Räisänen.