Hur tar det sig att vi människor alltid ska klaga på (näst intill) allt vi har. Först suktar man som en dåre efter något, sedan när man väl får det så smakar det inte så bra? Är det något som ligger i vår natur? Eller är det något vi själva framkallat då vi varit bortskämda med att få allt vi suktar efter årtionde efter årtionde? Det är nog mästa dels västvärlden som har detta beteende. Jag skulle gissa på det i vilket fall. Något kanske värt att tänka på?

Jag måste även ta tillfället i akt att klaga på kollektivtrafiken. Fyfan vad sämst den är i västerås. En sträcka på drygt 10 km tar minst 35 minuter att åka, och då är det kort tidsmässigt. Men de tajmar in alla bussar så otroligt dåligt och har lite bussar som går med tanke på hur många som ändå bor i stan. VL borde skärpa sig!