Hur kan en tv-serie beröra så djupt? Herregud. Jag är förstenad av lycka och kärlek och ångest, vad kommer nu? Det är bara en tv-serie, kan det verkligen vara så underbart? Jag tror fan det. När jag blir vuxen så. Gud, jag längtar. Det är så underbart att man kan kolla på något och så lyckliga endorfiner av bara illutioner. Det här är vad man kallar bra illutioner. Allting känns så äkta, jag var så nära på att brista i gråt så det är sjukt. Jag är kär. Jag är kär i mina vänner (haha, kan ju feltolkas väldigt fel men vafan...), jag är kär i mr. Big (finns det någon likadan?) åh, jag är kär i allt för tillfället. Nästan i alla fall! <3

Herregud, igen...

---