Jag har återupptäckt två Lassor som jag saknat. Lindh och Winnerbäck.
Det finns ju vissa låtar som på något sätt aldrig blir dåliga, eller som man
på något sätt aldrig tröttnar på, eller som man tröttnar på men som alltid
finner sin väg tillbaka i ens hjärta. Både Lars och Lars har lyckats med detta
hos mig. Utdrag ur en av favoriterna:

"Sånt är livet nu! Förlåt om jag är bitter å synisk men du vet hur det kan va
Jag vill ha det som du, fast jag vet att du tänker likadant ibland och vill
ha det som jag
Ja, det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver
å nånstans har man iallafall kommit om man vet vad man behöver!

Å jag försöker å hålla mig vid ytan allt jag kan, fast topparna är högre nu
å dalarna är djupare sen elden försvann, som du vet?"

Idag blev jag utskriven från tandregleringen också. Yey :-)

See ya