Jag är förundrad över mig själv hur jag AllLLtid lyckats. Varför ska jag kasta mig till vargarna när jag kan sitta kvar i gräset.
Är det så mycket grönare på andra sidan? Ingen aning, har inte direkt någon erfarenhet. Jag hade ändå magkänslan av att det skulle hända. Är det kanske det att chansen för att bli lycklig är värd mer än tryggheten av att veta var man är?
Eller lycklig kanske är fel ord, för det känns som att man aldrig är garanterad den känslan. Alltså ja, det är en svår fråga.
Jag har en tendens att behöva ha variation hela tiden på att jag ska känna mig lycklig, men det blir i alla fall oftare och oftare. Vilket är positivt. :)

Nu kom Madonna på spelningslistan. Haha, material girl. Rätt klockren text... Fast jag tänker alltid på vår gympa redovisning då Katja hade den låten :-)
Förövrigt så ska jag till Katja imorgon, ska bli myyys. Bara umgås och chilla.

Jag har kämpat med en dröm
Jag ville in i brustna hjärtan
Inga slitningar i blodet
Jag ville in i södermarken.
Lars Winnerbäck - En tätort på en slätt

Peace out Babe