om att vara en ensamvarg

Jag är ensam. Ja, på gott och ont.
Det kommer upp lite då och då, i mitt huvud.
Och ja. Vad ska man säga? Att sluta känna så?
Det är så jävla svårt, shit. Hur fan ska man kunna säga vad man ska känna?
Jag vill inte känna så. Det är ju skit jobbigt.
Och ja. Jag har världens bästa vänner, som jag uppskattar. Men fan...
Det är inte samma sak. Det är något som saknas.

Hur finner man något som är allmänt borta?

Kommentar?

Något på hjärtat? :)

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0