just för tillfället är jag inte mitt rätta jag. jag typ söker anledningar till att vara deppig känns det som, fast, nä. det är ju förjävulskt tråkigt, meeeeeeen som typ allting annat JUST NU orkar jag inte ta tag i det. vet fan inte vad jag ska göra heller, för jag vet inte vad det är för fel. eller jo, mitt humör är botten, mina betyg rasar(snälla slå mig inte för denna, men det känns verkligen så), typ ALLT är tråkigt. Jag tror inte jag varit i en tråkigare situation i mitt 17 år långa liv tidigare. det är som att jag befinner mig i en grådaskig dimma som sträcker sig två meter framför mig och hur mycket jag än springer släpper den aldrig. Kul va?
Samtidigt har jag nog inte kännt mig så ensam på länge. Det är som om min karma stöter bort människor, ioförsig tror jag att den gör det. Jag har inte direkt så mycket till tillit heller. Ingenting klaffar, jag tror typ att mina kugghjul ramlat ur spår eller skulle kanske bara behöva smörjas?


Stolthet och fördom, framför allt stolthet. ^.^