Nu är det power meet yet again. Jag känner redan ångest, fast det kan ju ha lite andra anledningar.
Respekt är ett underväderat ord, det är nog inte många som använder det. Kanske pratar om det, men att sen ta det till sig och använda innerbörden av ordet är en annan femma. Vissa säger att man ska älska varandra mer, jag säger att man ska respekera varandra mer. För när man känner den saknaden av respekt (särskilt i samband med att man blir "backstabbed") så blir man lite arg. Det är ren och skär feghet. Jag hatar fegisar...
Jag känner att det känns så ovärt att försöka engagera sig åt något, för allt man gör slängs alltid tillbaka i ansiktet på en. På något jävla vänster. Men det är väll värt att hänga kvar i den röda tråd man har, för allting suger inte. :)

Over and out! Linda