Hjälp?!
Det är läskigt hur fort man vänjer sig med att vara två. Trodde jag aldrig innan jag träffade Hannes.
Då var det lugna puckar, nu är det mer buuuuuh...
En vecka utom honom nu. :(
Fast träffade Martina igår och håller mig sysselsatt så det är lugnt ändå. Typ.
Muntert inlägg.
:-)
Pusss
Kommentar?
Postat av: Hannes
nästan så det rullar en tår ner för kinden...
Trackback
